Onsdag var den enda dagen denna vecka som för mig var helt oplanerad och det kändes dumt, så jag
planerade helt enkelt upp den! Jag la onsdagen den 30 januari till en pluggafternoon. Jag förstår nu att ni
alla är nyfikna över hur min eftermiddag såg ut! Efter att min pluggmotivation(fikat på bilden över) tagit slut
innan jag ens öppnat upp dokumentet så blev jag extremt oproduktiv.
Kunde inte bestämma mig över vilken uppgift jag skulle fokusera på, och projekt i photoshop som låg och
väntade i bakgrunden ropade på mig. Resultatet blev lite för mycket fika, uppskjutet plugg och photoshoparbete.
Tanken som räknas, right?
...för lycklig.
Var länge sedan jag tog mig tid för kameran och jag vet inte riktigt hur jag ska formuler mig i ord.
Bilden är en eventuell bakgrund till mitt fotoprojekt i skolan, resultatet kommer garanterat komma upp här senare.
Min lärares kommentar "Stort A, men det spårade lite där va"
(Inga av bilderna är mina, vi övade på att frilägga)
Nej men oj, vad hände här? Sex dagar bara flög fram och bloggen glömdes bort nånstans mellan skola,
myskvällar, fotojobb och varm choklad-drickande. Kan väl ändå tycka att det är okej med en ofrivillig paus då
och då.
Lite vad jag gjort i fotoväg. Första bilden är en tjuvkik från syskon-fotograferingen jag fotade i torsdags.
Andra bilden är från fotolektionen i skolan där vi övade på att frilägga. Det är alltså fyra olika bilder i en.
Kvinnan sitter egentligen på en helt annan plats, havet bakom stenarna är egentligen lugnt och stilla och
där fanns inga fåglar från början. Sådant tycker jag är jätte roligt att greja med så avslutade det lite på egen
hand, kan nog få ett bättre resultat om jag väntar tills nästa lektion men jag är ändå nöjd.
Så på återseende kära läsare.
Min nya omslagsbild till min facebook i sin helhet. Jag blev faktiskt för omväxlingsskull riktigt nöjd. Satt här med
lagom mycket söndagsångest då kreativiteten gav mig en bitchslap och tvingade mig att öppna photoshop. Detta
får avsluta min andra vecka år tjugohundratretton. Annars då? Jag är kär, jätte kär.
Hon som alltid har något vettigt att säga och vinner i princip alla diskussioner hon ger sig på. Hon kan allt vad
fotboll är och hennes blåvita hjärta klappar för Chelsea. Hennes vackra ögon och glada skratt får de flesta killar
att falla, trots det föredrar hon sin värdefulla relation till sin iphone. En stor tjej i ett litet format som kan allt från
att vara PT till att agera kärleksdoktor. Med den där känslan för feeling vet hon hur hon vill ha det.
- Mirror mirror on the wall, who's the prettiest of them all?
- Julia Jansson.
Tjejen som kommer med de där otippade men alltid så lysande idéerna. Hon fick Ben & Jerry's i julklapp vilket
kanske säger en del om hennes tycke för glass. Lång och snygg delar vi samma "högklacks-ångest", vad hände
med våra klackskors-dagar? Tillsammans löser vi de svåraste nagellacksbesluten och hon vet hur man är en bra vän.
ÖNSKEINLÄGG
Fördrivit tiden i isande kyla. Ätit sushi. Gått på stan med fina vänner. Fikat och ätit för att låta tiden gå.
Kollat på snyggaste Ryan med snyggaste pojken som finns men insett att utsidan kan bedra...
No cuz' that's nail polish, not my true color.
Det var augusti, sommarsolens sista värmande dagar, det var då vi träffades för första gången.
Namnet på pappret fick äntligen ett ansikte. Hela sommaren hade jag funderat över vem det kunde
vara? Att svarta versaler på ett vitt A4-ark kunde symbolisera en människa full av energi och glädje.
En människa som alltid har nära till skratt och är säker på sig själv. En ny människa i mitt liv som
kommer möta min blick nästintill varje dag de kommande tre åren. Lika självsäkert i sin vältränade
kropp intar det lockiga håret klassrummet varje morgon. Det var så jag träffade Stina Hellqvist.
ÖNSKEINLÄGG
På pappret har jag gått från femton till sexton. Jag hade ångest över det val som enligt somliga var det viktigaste
i mitt liv, gymnasiet. Jag kan aldrig säga att jag hållit med om det från första början, jag har hela tiden tänkt att
jag ska göra något roligt av de här sista åren. Kanske är det därför jag trivs så bra, för att jag gillar det jag gör i
skolan.
Ny skola, ny klass och nya vänner. Jag måste säga att jag är helnöjd med klassen. Så underbara tjejer, och kille,
och jag som var nervös? Men innan allt det här nya var jag tvungen att lämna det gamla. Måste erkänna att jag
saknar det, men samtidigt är det skönt.
Mitt i mellan denna förändring, mitt i saknaden av det gamla och rädslan för framtiden, hände det som bara inte
fick hända. Det är nog, tyvärr, den dagen det här året som jag kommer komma ihåg även om 20 år. Det är nog
det datumet som för alltid kommer etsa sig fast innanför pannbenet. Tisdagen den 7 augusti, jag har nog aldrig
haft så många att prata med men ändå känt mig så ensam. Men efter att ha älskat och fått blivit älskad av sin
mamma i sexton år är det kanske inte så konstigt, att jag känner mig lite ensam när jag tänker på att det inte blir
några fler år tillsammans. Att det inte kommer bli en enda dag till efter den 7 augusti. Jag älskar dig mamma,
kommer alltid att göra.
Givetvis har jag skrattat någonstans emellan allt detta. Givetvis kan jag le åt Sälen med bästa systrarna, att jag
lärt mig tycka om sushi, hur jag välkomnade våren bakom kameralinsen, hur stolt jag var (är)över min
födelsedagstårta, Berlin med klassen, skolavslutningen, mina kloka ord på väggen, galna nakenbad, hur jag
hängt kvar efter skolan, roliga bussresor och underbara smskonversationer. De små men så värdefulla stunder
som gjort detta år bra om man ser lite mellan fingrarna.
Jag har skrattat för att det varit så enkelt, jag har gråtit för att det varit svårt. Jag har haft ångest över saker jag
inte behövt och saker som visade vara något helt annat. Jag har krossat och jag har fallit, lika enkelt båda två.
Jag har insett att jag ska lyssna mer på mina vänner och inte vara så feg. Jag har saknat och jag har längtat, men
händelser under året har fått mig att förstå att det finaste jag kan få är mer tid.
Jag antar att somliga förstår mer av mitt år än andra, kanske just det som är meningen. Jag tänker inte nämna
några namn men alla som känner sig träffade är för mig sjukt värdefulla.
Jag tänker inte lägga något nyårslöfte, utan jag tänker bara göra det som känns rätt och just nu känns allt bara för
rätt. Kanske borde jag bli rädd efter sommarens erfarenheter, men jag väljer att njuta istället.