Mitt tvåtusentolv i bokstäver

Publicerat 2013-01-04
Texter

På pappret har jag gått från femton till sexton. Jag hade ångest över det val som enligt somliga var det viktigaste

i mitt liv, gymnasiet. Jag kan aldrig säga att jag hållit med om det från första början, jag har hela tiden tänkt att

jag ska göra något roligt av de här sista åren. Kanske är det därför jag trivs så bra, för att jag gillar det jag gör i

skolan. 

 
 
Ny skola, ny klass och nya vänner. Jag måste säga att jag är helnöjd med klassen. Så underbara tjejer, och kille,
och jag som var nervös? Men innan allt det här nya var jag tvungen att lämna det gamla. Måste erkänna att jag
saknar det, men samtidigt är det skönt.
 
Mitt i mellan denna förändring, mitt i saknaden av det gamla och rädslan för framtiden, hände det som bara inte
fick hända. Det är nog, tyvärr, den dagen det här året som jag kommer komma ihåg även om 20 år. Det är nog
det datumet som för alltid kommer etsa sig fast innanför pannbenet. Tisdagen den 7 augusti, jag har nog aldrig
haft så många att prata med men ändå känt mig så ensam. Men efter att ha älskat och fått blivit älskad av sin
mamma i sexton år är det kanske inte så konstigt, att jag känner mig lite ensam när jag tänker på att det inte blir
några fler år tillsammans. Att det inte kommer bli en enda dag till efter den 7 augusti. Jag älskar dig mamma,
kommer alltid att göra.
 

 

Givetvis har jag skrattat någonstans emellan allt detta. Givetvis kan jag le åt Sälen med bästa systrarna, att jag

lärt mig tycka om sushi, hur jag välkomnade våren bakom kameralinsen, hur stolt jag var (är)över min

födelsedagstårta, Berlin med klassen, skolavslutningen, mina kloka ord på väggen, galna nakenbad, hur jag

hängt kvar efter skolan, roliga bussresor och underbara smskonversationer. De små men så värdefulla stunder

som gjort detta år bra om man ser lite mellan fingrarna.

 

Jag har skrattat för att det varit så enkelt, jag har gråtit för att det varit svårt. Jag har haft ångest över saker jag

inte behövt och saker som visade vara något helt annat. Jag har krossat och jag har fallit, lika enkelt båda två.

Jag har insett att jag ska lyssna mer på mina vänner och inte vara så feg. Jag har saknat och jag har längtat, men

händelser under året har fått mig att förstå att det finaste jag kan få är mer tid.

 

Jag antar att somliga förstår mer av mitt år än andra, kanske just det som är meningen. Jag tänker inte nämna

några namn men alla som känner sig träffade är för mig sjukt värdefulla.

 

Jag tänker inte lägga något nyårslöfte, utan jag tänker bara göra det som känns rätt och just nu känns allt bara för

rätt. Kanske borde jag bli rädd efter sommarens erfarenheter, men jag väljer att njuta istället.

 

Kommentarer
Postat av: Hampus

Man kan ju inte annat än känna sig stolt när man fick hamna med på en bild i denna kära blogg. Hedrad.

2013-01-04 @ 02:02:38
Postat av: Hampus

Speciellt när det går under kategorin "mitt år 2012".

2013-01-04 @ 02:03:03
Postat av: Jenny "granne"

Jag har aldrig någonsin läst så fina och kloka ord från en sextonåring! Du är helt fantastisk, ska du veta! Både dina foton och dina texter. Världen stannar liksom upp ibland, när det oväntade händer, och vi kommer alla komma ihåg din mamma och hennes härliga skratt och humör. Hon var mycket stolt över dig ska du veta, Alex!Jag är glad att du trivs så bra i skolan och vet att vi kommer få se mycket av dina alster i framtiden. Kramar till dig, du lilla härliga människa...Kram kram!

Svar: Åh vad fin du är där på andra sidan gatan! Tack så jätte mycket, de orden värmde!! KRAM!
alexandra jansson

2013-01-07 @ 17:23:01
Postat av: Nettan

❤ Så fint du skriver Alex och så stolt din mamma är för dig ❤
Kärlek till dig gumman. Kram Nettan

Svar: Tack så mycket kära moster! <3
alexandra jansson

2013-01-13 @ 13:23:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: