En bild jag fotat till min broschyr jag gör i skolan som handlar om psykisk ohälsa,
något som orsakas utav det stressade samhället vi lever i idag.
Hej.
Jag liksom missade hösten. Löven föll av, solen brann och värmen försvann. Fast nä, egentligen var det bloggen jag missade, mappen från skogspromenaden i årets sista färger har legat orörd och bortglömd sedan sjätte oktober. Ord, meningar och formuleringar har samlats i mitt huvud utan att ha skrivits ner. Portärtt, stileben och mingel har sparats på min hårddisk men har inte publicerats. Nu sitter jag här i skenet från ett ensamt stearinljus och svettas i min nya stickade polotröja, lyssnar på fransk musik och försöker ladda upp mentalt inför en ny skolvecka.
Hejdå.
Min stilge far en sådan fin kväll som igår
Önskar jag skulle kunna skriva något poetiskt om vilken underbar dag jag haft eller något tragiskt om hur illa allt gått. Men jag kan inte påstå att jag står på någon av de sidorna idag. Jag vaknade på rätt, men det ser ut som att jag kommer somna på fel och däremellan har jag vänt mig om ett antal gånger. Nu ska vi inte säga att det är spikat, allt kan vända igen och visst är det väl härligt? Ovisheten och livet, sov så gott nu alla fina.
Stiligaste pojkvännen
Han är det vackraste jag vet.
∞
Farfars damm i silvernyans och urgullig lill-kusin.
September och sommarvärme, men de röda solstrålarna försvinner allt tidigare bakom de fällande träden. Det är dimmiga morgnar och svala nätter, hösten närmare sig mina vänner. Levande stearinljus som enda sken i mörkret, tjocka tröjor, mysiga sockor och stora halsdukar att gömma sig i. Ett landskap som skiftar i gult och oranget, vandra längs nattfrostiga vägar och andas in den svala höstluften. Vad ska jag säga? Mörkret och kylan som väntar inte allsför långt bort har sina små tjusningar.
Blev tillfrågad att fotografera min frisörs nyfödda dotter Elna och det är ju ett erbjudande men mer än gärna nappar på. Så förra veckan tog jag med mig min kamera, en påse bullar och åkte på värsta fikakalaset hemma hos familjen Sätterqvist. Det roliga med att fotografera barn är att bilderna oftast blir väldigt naturliga och söta, det svåra är när barnen inte vill. Men med en nyvaken Elna, en väl förberedd Annie och linslusen Astrid så gick det hela över förväntan, riktigt kul!
Bara för att ni alla ska bli säkra på vilken stad jag spenderade mina första dagar i visar jag en bild som gör att ni kan känna igen er. Ett foto som tagits så många gånger utav så många olika människor. Ett järntorn som garanterat väcker en mängd olika tankar och känslor hos varje människa men som ändå har en gemensam koppling, Paris. Jag låter följande bilder tala för sig själva.
Här lämnar jag er igen, tills nästa gång jag finner inspiration eller nästa gång det regnar och jag tar mig tid till att redigera några fler ögonblick från min resa.
Au Revoir.
Morgonkaffe på den amerikanska kaffekedjan och hänger vid det öppna wifi:t en molnig förmiddag som är lagd för fritid och göra vad man vill.
De flesta kvällarna spenderas på stranden, med allt från marshmallows över engångsgrillar under en mysig BBQ-evening till krigande insatser efter en sandig fotboll när det görs upp om första plats i STS sports.
En powernap bredvid nyfikna fiskmåsar i en svalkande förmiddagsvind som lämnade sandspår långt in i öronen.
Fastnar på mingelbilder under studentparty i en gammal kyrka med dunkandes musik och trängandes på dansgolv med nationaliteter från hela Europa.
På återseende, pussar och kramar från England.
Känns som att mina ben har promenrat flera mil de senaste dygnen. Runt bland Montmartres mysiga kvarter, längs Champs Ésylées pampiga butiker och irrat runt i Paris metrosystem. Detta storstadsbesök avslutades med en avslutningsmiddag på Hard Rock café, ett avslut på Frankrikes Paris men en början inför Englands Bournemouth.
Våra första timmar här i denna vackra kuststad har spenderata med vår värdfamilj och genom en första blick över den mysiga staden. En stad som tycks ha allt? Trevliga innvånare som bryter på en brittisk acent, slingriga shopping gator med vackra hus och framförallt en stor ljus sandstrand vid Atlantens kust. Jag tror vi har 20 fina dagar framför oss.
Senast jag lät fingrarna knappra över tangetbordet var det i stor frustration jag meddelade att datorn inte ville samarbeta, så vad hände? Jag lämnade datorn att damma igen på mitt skrivbord och gav den inte ens så mycket som en blick, vilket tydligen räckte. Idag när jag startade den så funkade allt och jag har ägnat de senaste timmarna åt att redigera bilder från Towes student som var den sjunde juni. Massa härliga bilder!
Gratulerar Towe till studenten, ännu en gång, och själv får man fortsätta plugga i två år till...
Måndagen den tionde juni. Uppdateringen på bloggen är kass på grund av att jag mot min vilja behövt skiljas från min högt älskade dator. Sommarlov medförde inlämning av skoldatorer och jag har nu varken cs6 eller min älskade Mac Book på hela ELVA VECKOR! Jag gav till en början min gamla HP-dator en ärlig chans, men när bilderna inte längre såg ut som dom skulle och datorn vägrar att samarbeta med kameran(för det är inte kamerans fel), så gav jag upp och har nu gått in i någon form av depression.
Att jag i detta inlägg endast bjuder på instarambilder känns lite sorgligt, det är så himla roligt att knäppa bilder med kameran och jag har så mycket kul att visa upp! Men tills vidare konstaterar jag att det är sommar genom att leverera de senaste iphone-fotona och njuta av ett långt, härligt sommarlov!
Puss i ljumsken ❤